Lördagen den 11e
februari hittas sångerskan och popikonen Whitney Houston död i sitt hotellrum.
Hennes död är en världsnyhet, även i den svenska pressen värderas nyheten som
en av veckans största händelser.
Så varför är Whitney Houstons bortgång nyhetsvärdig? Som nyhet uppfyller
den flera av kraven Häger nämner i Reporter:
den rör en elitperson, den är negativ, den är sensationell, och den är
kulturellt nära. Denna nyhet är mer intressant
än viktig; den innehåller ingen
information som är viktigt för samhället utan är en så kallad snackis. Värdet
som snackis höjs dessutom av att Houston innan sin död levde ett skandalomsusat
liv och att det finns omständigheter att spekulera kring, något som en
kvällstidning som Aftonbladet inte är sena att göra. Men även en tidning som
Dagens Nyheter som bör anses vara mindre sensationalistisk än AB har
rapporterat mycket kring Houstons död – hela 13 artiklar hittar jag när jag
söker på deras hemsida på onsdagskvällen. Några av DNs artiklar är, dock,
reflektiva över medias uppmärksamheten och behandlingen av Houstons
död (bl.a. Malin Ullhagens mycket intressanta krönika om den massmediala
metamorfosen från bespottad till ren som Houston har genomgått efter sin död).
På Aftonbladets hemsida räknar jag till hela 20 artiklar (exklusive bloggar),
och dessutom har Nöjesbladet publicerat en minnesbilaga tillägnad popstjärnan.
Flera av ABs artiklar är vinklade: de fokuserar på konflikter (Houstons familj
portar hennes fd. make Bobbi Brown från begravningen), och de är personifierade
(fokuseringen på Houstons dotter: ”Nu fruktar familjen för dotterns liv”). Man
kan kanske fråga sig hur mycket medialisering nyheten om Houstons död behöver
eftersom nyheten värderas så pass mycket i sig, men Aftonbladet spinner, som
man ofta gör i kvällspressen, vidare genom att fokusera på konflikter och sensationella omständigheter.
Nästa nyhet är inte lika självklar. Den är ingen löpsedel-nyhet, är inte
speciellt sensationell, rör inte en elitperson, eller handlar om ett brott eller en olycka. Men
att bostadspriserna har stigit rapporteras både i kvällspressen och i
dagstidningarna. Denna nyhet är mer viktig
än intressant i och med att den
upplyser medborgarna om situationen på bostadsmarknaden. Att priset på bostäder
går upp eller ner kan ju tyckas vara en ganska ointressant nyhet att rapportera
(om det inte handlar om extrema upp- eller nedgångar), men utvecklingen på
bostadsmarknaden har varit en återkommande nyhet under den senaste tiden och
det beror mycket på att ekonomi, som i sig anses vara en viktig nyhet, har
blivit ännu mer nyhetsvärdigt i och med det nuvarande ekonomiska läget. Dessutom
kommer rapporterna om bostadspriser samma vecka som Riksbanken ger besked om
räntan, alltså passar nyheten in i mixen, i ett större sammanhang. Nyheten om
bostadspriser är även geografiskt och kulturellt nära (det händer i Sverige och
det påverkar privatpersoner).
Dessa båda nyheterna är från varsin sida av det mediala spektrumet. Nyheten om Whitney
Houstons död är intressant, nyheten om stigande priser på bostäder är viktigt (just
hur intressant och hur viktigt går förstås att diskutera). Säljer löpsedlarna
om Whitney Houstons död mer än de om huspriser (om det nu skulle vara några)?
Förmodligen. Dock så är det en förenkling att tro att sensationalism säljer
bara för att det är det folk vill läsa om. Efterfrågan på ”skvaller” i den utsträckning som det förekommer i kvällstidningarna är ett behov som delvis
har skapats. Tidningarna får de läsare de förtjänar (och kanske tvärtom). Även
om bilder på när filmstjärnan Richard Gere och en ung svenska badade nakna i Båstad såldes till 45 länder 1995, så vägrar jag att tro att det var den viktigaste
nyheten för unga svenska kvinnor den sommaren, som nu Amelia Adamo sägs ha påstått
(se Häger sid. 82). Likaså tror jag inte att alla pratade om Whitney Houstons
bortgång under lunchrasten i måndags, men kanske inte heller om bostadspriser
och om räntan. Melodifestivalen har ju trots allt börjat.
