En värdig nyhet

Lördagen den 11e februari hittas sångerskan och popikonen Whitney Houston död i sitt hotellrum. Hennes död är en världsnyhet, även i den svenska pressen värderas nyheten som en av veckans största händelser.

Så varför är Whitney Houstons bortgång nyhetsvärdig? Som nyhet uppfyller den flera av kraven Häger nämner i Reporter: den rör en elitperson, den är negativ, den är sensationell, och den är kulturellt nära. Denna nyhet är mer intressant än viktig; den innehåller ingen information som är viktigt för samhället utan är en så kallad snackis. Värdet som snackis höjs dessutom av att Houston innan sin död levde ett skandalomsusat liv och att det finns omständigheter att spekulera kring, något som en kvällstidning som Aftonbladet inte är sena att göra. Men även en tidning som Dagens Nyheter som bör anses vara mindre sensationalistisk än AB har rapporterat mycket kring Houstons död – hela 13 artiklar hittar jag när jag söker på deras hemsida på onsdagskvällen. Några av DNs artiklar är, dock, reflektiva över medias uppmärksamheten och behandlingen av Houstons död (bl.a. Malin Ullhagens mycket intressanta krönika om den massmediala metamorfosen från bespottad till ren som Houston har genomgått efter sin död). På Aftonbladets hemsida räknar jag till hela 20 artiklar (exklusive bloggar), och dessutom har Nöjesbladet publicerat en minnesbilaga tillägnad popstjärnan. Flera av ABs artiklar är vinklade: de fokuserar på konflikter (Houstons familj portar hennes fd. make Bobbi Brown från begravningen), och de är personifierade (fokuseringen på Houstons dotter: ”Nu fruktar familjen för dotterns liv”). Man kan kanske fråga sig hur mycket medialisering nyheten om Houstons död behöver eftersom nyheten värderas så pass mycket i sig, men Aftonbladet spinner, som man ofta gör i kvällspressen, vidare genom att fokusera på konflikter och sensationella omständigheter.

Nästa nyhet är inte lika självklar. Den är ingen löpsedel-nyhet, är inte speciellt sensationell, rör inte en elitperson, eller handlar om ett brott eller en olycka. Men att bostadspriserna har stigit rapporteras både i kvällspressen och i dagstidningarna. Denna nyhet är mer viktig än intressant i och med att den upplyser medborgarna om situationen på bostadsmarknaden. Att priset på bostäder går upp eller ner kan ju tyckas vara en ganska ointressant nyhet att rapportera (om det inte handlar om extrema upp- eller nedgångar), men utvecklingen på bostadsmarknaden har varit en återkommande nyhet under den senaste tiden och det beror mycket på att ekonomi, som i sig anses vara en viktig nyhet, har blivit ännu mer nyhetsvärdigt i och med det nuvarande ekonomiska läget. Dessutom kommer rapporterna om bostadspriser samma vecka som Riksbanken ger besked om räntan, alltså passar nyheten in i mixen, i ett större sammanhang. Nyheten om bostadspriser är även geografiskt och kulturellt nära (det händer i Sverige och det påverkar privatpersoner). 

Dessa båda nyheterna är från varsin sida av det mediala spektrumet. Nyheten om Whitney Houstons död är intressant, nyheten om stigande priser på bostäder är viktigt (just hur intressant och hur viktigt går förstås att diskutera). Säljer löpsedlarna om Whitney Houstons död mer än de om huspriser (om det nu skulle vara några)? Förmodligen. Dock så är det en förenkling att tro att sensationalism säljer bara för att det är det folk vill läsa om. Efterfrågan på ”skvaller” i den utsträckning som det förekommer i kvällstidningarna är ett behov som delvis har skapats. Tidningarna får de läsare de förtjänar (och kanske tvärtom). Även om bilder på när filmstjärnan Richard Gere och en ung svenska badade nakna i Båstad såldes till 45 länder 1995, så vägrar jag att tro att det var den viktigaste nyheten för unga svenska kvinnor den sommaren, som nu Amelia Adamo sägs ha påstått (se Häger sid. 82). Likaså tror jag inte att alla pratade om Whitney Houstons bortgång under lunchrasten i måndags, men kanske inte heller om bostadspriser och om räntan. Melodifestivalen har ju trots allt börjat.